Reseberättelse från Martine som besökt Tanzania

Efter en lång pandemi som satte stopp för våra planer kom vi äntligen iväg till Tanzania i augusti. Vår resa började med en tur till fantastiska Kilimanjaro. Vi vandrade i flera dagar och kom så långt som till Kibo (4725 möh) innan höjdsjukan blev för jobbig. Det är en kostsam och utmanande upplevelse men absolut värt att vara med om.

Vi kom till Nzega via Mwanza då det inte gick några flyg från Kilimanjaro till Tabora den veckan. För att undvika att ha för mycket bagage på flyget skickade vi två resväskor med buss. Det var väldigt smidigt och billigt. De nya moderna expressbussarna kör (väldigt fort) varje dag och det enda man behöver är att en föranmäld person (Isaac i det här fallet) kommer till busstationen och hämtar ut bagaget. Två stora resväskor kostade ca 250 kronor att skicka. Nästa gång kommer vi att ta bussen också. Mycket smidigare än flyget och man kommer direkt till Nzega.

Stora kramar till hela Tandalaföreningen från vår kära Eva som ordnade en fantastisk frukost varje dag på Tazengua. Allt var som vanligt vackert och lugnt men också i stort behov av omsorg och renovering. Strömmen kom och gick men det vet man om man varit i Tanzania förr.

Internet fanns, ibland, vilket gjorde att man slapp gå till internet kaféer bara för att meddela familjen att man fortfarande är vid liv.

I Nzega besökte vi fyra skolor

Godfrey Nassoro tog emot oss på Hamza Aziz Memorial Secondary School. Det är en gigantisk skola med många elever. De flesta av eleverna bor på skolan vilket medför extra kostnader i form av till exempel vatten och mat. Speciellt vattnet är ett stort problem. Då skolan inte har egen brunn köper man sitt vatten från det privata företaget som finns i området och det är väldigt dyrt.

För tillfället byggs det fler sovsalar och det finns då ett behov av bland annat madrasser, myggnät och vattentankar.

Som vanligt bjöds vi på en föreställning som eleverna ordnat. Det fanns både sång, teater och allvarliga tal om varför man går i skolan.

Vi besökte även Ugembe Primary där Isaac är rektor. Även om vi råkade komma när skolan var stängd fanns det nyfikna elever som ville träffa oss. Ett par hundra elever av skolans 900 var på plats. Det blev en trevlig dag med visning av skolan samt frågestund.

Ugembes stora utmaning är bristen på vatten. Det finns dessutom inga möjligheter till att ge eleverna ”lunch”. Vid vårt besök hade vi frågestund i sexornas klassrum. Det är 130 elever i klassen och ca 30 sittplatser vid de få bänkarna. Man blir full av beundran för dessa elever som trots dessa förhållanden lyckas lära sig något. Som vanligt var eleverna glada och nyfikna.

Julen närmar sig och varför inte ge bort en julgåva?

Vi är nu inne i december månad och det börjar bli hög tid att fundera över julklappar att ge bort till nära och kära. Varför inte ge bort en liten julgåva från Tandalaföreningen?  Pengar som vi får in via julgåvan kommer att användas till bland annat skolluncher eftersom det finns ett stort behov av detta bland våra vänskolor i Tanzania.

Skänk ett valfritt belopp via Swish som garanterat blir uppskattat av mottagare både här hemma och inte minst av barnen i Tanzania. Givetvis kan du även få en länk så att du kan skriva ut ett litet bevis på din gåva.

>> Läs mer genom att klicka dig vidare här till sidan.

Tandalaföreningen tackar för din julgåva

Tandalaföreningen tackar för din julgåva. Den kommer att skickas ner till en skola i Nzega och bidra till att lindra hungern för flera elever. Tack vare julgåvorna kan vi intensifiera vårt arbete för att göra skoldagen drägligare och magen lite mättare. Nu är majsen slut på flera skolor. Den används till att koka majsvälling. Skolbarnen som får en mugg majs till skollunch orkar bättre med sitt skolarbete.

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2023!

Per Engleson, ordförande i Tandalaföreningen

Safari i Tanzania

Tandalaföreningen har i mer än 25 år genom olika insatser i Tanzania, bland annat flera SIDA-projekt kunnat följa och medverka istärkt demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och högre utbildningsnivå. Fattigdomen är dock fortfarande utbredd i landet, där ungefär hälften av de mer än 60 miljoner invånarna lever på mindre än (motsvarande) 2,15 USD per dag. Undertecknad Tandala-medlem arbetar genom ansvar för ett stort arv, via två stiftelser underställda Länsstyrelsen i Skåne parallellt med Tandala vad gäller utveckling med bland annat utbildning. I föreningen Nzega som bildades följer vi så kallade guidelines, som är utarbetade tillsammans , med många evangelikala kyrkor i staden Nzega. Obemedlade kyrkoarbetare, evangelister och pastorer kan söka stipendier för till exempel egna teologistudier, yrkesutbildning för sina barn, samt olika slags försörjning av familjen.

Under tre år växte sig vår längtan starkare och starkare att få möta våra samarbetspartners i Nzega och så många som möjligt av stipendiaterna. Under tio dagar i slutet av oktober och början av november i år var vi fem av sju ledamöter i styrelsen samt Solin (14 år) och Noah (13 år), som åkte till Nzega. Helt på egen sold krönte vi vår vistelse i Nzega och vårt arbete där med två dagars safari. Till staden Arusha 40 mil nordöst om Nzega kom vi med inrikesflyg, sov över där en natt och åkte sedan tidigt nästa morgon i 3 timmar med safaribil till Tarangire viltreservat. Den efterlängtade regntiden hade inte börjat, men vi såg flockar av gnuer beta tillsammans med zebror, vilka är kända för att hitta platser, där det finns vatten.

En ensam vattenbock låg och vilade. Impala-antiloperna, där bara hanarna har horn och var och en av dem har 15 till 20 honor, håller samman i flockar på omkring 100 djur.

Kring och i gyttjan av Tarangire River, som aldrig torkar ut och därför håller reservatet vid liv, beskådade vi en ganska stor elefanthjord. De ståtliga Grant’s gasellerna betade tillsammans med strutsar och giraffer.

Natten tillbringade vi på ett bra hotell på väg upp mot Ngorogoro. Tidigt nästa morgon åkte vi iväg uppåt, uppåt tills vi kom till en utsiktsplats över kratern, som är en slocknad vulkan.

På en minnestavla kunde vi läsa namnen på män, som gett sina liv i arbetet med att iordningställa kratern för turism. Några hade blivit skjutna av tjuvjägare eller banditer. En hade trampats ihjäl av en noshörning, och den sistnämnda hade omkommit, när det lilla flygplan han åkte i kraschade. Kratern är i det närmaste rund med en diameter på ungefär 2 kilometer. Den slingriga, smala och numera enkelriktade vägen, som bär ungefär 700 meter ner i kratern, är kantklädd med mycket höga träd samt buskvegetation. Vår första mäktiga syn i kratern var en buffelhjord.

Bufflar räknas, efter de närsynta flodhästarna som de farligaste afrikanska djuren. De är starka och hämndlystna. I kratern finns både färskvattensjöar och sodasjöar. Många av dem är uttorkade under torrtiden. Flamingos är de enda djuren, som gillar sodavatten. Förutom gnun och zebror såg vi ett strutspar (hanen är svart), vårtsvin, en hyena, babianer, lejon och på långt håll en spetsnoshörning.

Denna djurart tillhör de utrotningshotade på jorden. Flodhästdammen var delvis uttorkad, men några flodhästar hade hittat en halvuttorkad. sjö att hålla till i.

Dagen efter de mäktiga, oförglömliga upplevelserna av Tanzanias fauna var vår hemresedag. Vi åkte på eftermiddagen från missionsstationen Habari Maalum, nära Arusha till flygplatsen Kilimanjaro. Noah hade bott på Habari Maalum tillsammans med mamma Catharina och framlidne pappa Mikael mellan 3-6 år. Jag, hans farmor, har undrat mycket över vad som rörde sig i hans tankar under hemresan. På natten i Doha, medan vi väntade på, hade vi utvärdering av våra tio-dagars upplevelser i Tanzania medan vi väntade på fortsatt resa till Sverige via Köpenhamn. Då utmättes, även i jämförelse med de fantastiska safaridagarna alla möten tillsammans med goda, glada afrikaner ha större värde.