En sannsaga som varit en verklighet i 30 år
Gun-Britt Wibergs ord om starten
1992-1999 blev den svenska grundskolan internationaliserad. Varje årskurs skulle då följa vissa rättigheter och varje skola göra en handlingsplan för det nya ämnet internationalisering.
Mina (Gun-Britts) tankar for tusen mil söderut till Tanzania, där jag med min familj tidigare hade bott i 10 år under perioden 1968-1986, och i 2-årsintervaller arbetat som lärare och ledare för en så kallad svensk utlandsskola, med barn till främst kristna missionärer i olika delar av Tanzania.
Skolbyggnad och klassrum 1994.
Under hemmavistelserna i Sverige berättade jag i låg- och mellanklasserna om livet i Tanzania och jämförde då särskilt våra olika skolförhållanden. En gång vid bildvisning på Marbäcksskolan på 80-talet fick barnen se en skola vars vägg hade rasat. Då ropade någon högt: ”Kan inte vi betala och bygga ett nytt skolhus till dem?!” Och så blev det. Det var den första vänskolan.
Under sommarlovet 1993 var jag kallad att göra ett utvärderingsarbete i Tanzania för ett svenskt samfunds skolmission. Med glädje åtog jag mig att då i Nzega ”ordna med” varsin vänskola till oss 6 grundskolor i Svedala. Den äldre, från och med några veckor pensionerade skolchefen, reste sig och hälsade artigt. På väggen bakom sitt skrivbord stod alla de omkring 50 grundskolenamnen i Nzega uppräknade. Han tog sen en pekpinne i handen, pekade på väggen och sa: ”BULUNDE, CHAMWABO o.s.v.” Min undran är fortfarande om han valde de fattigaste i sämst skick eller de var slumpvis utvalda.
Den 13 oktober 1994 bildade de sex låg- och mellanstadieskolorna i Svedala en vänskoleförening.
Någon av lärarna hade hört om SIDA-stipendium man kunde söka och få för att besöka sin vänskola. Vi sökte och fick 5 skolor. Lars och Eva Hansson delade frikostigt sitt stipendium så att alla Svedala-skolorna var representerade på den första vänskole-resan 1995.
Via Dar es Salaam gjorde vi en avstickare till Tanzanias sydkust där min dotter och hennes man arbetade på ett sjukhus som heter Mchukwi.
Tillsammans med deras familj tillbringade vi ett dygn i det närliggande, nyöppnade vilt-reservatet Selous. Vi sov i stora tält, körde fast i lera och fick ledsagas runt av game-wards i två bilar. Strax före utgången stannade de 100 meter från oss, pekade på ett ståtligt hjortdjur och ropade: ”TANDALA”!
Tandala = större kudu
Då sa en av lärarna högt: ”Nu vet jag att vi är på rätt väg med vårt vänskole-projekt!” För under ett möte hemma i Svedala långt innan, några veckor tidigare, bestämde vi att vårt projekt skulle heta TANDALA (Tan står för Tanzania och Dala för Svedala)!
Tandalaföreningen har under 30 år gjort avtryck i Nzega
Första brunnen som byggdes av Tandala 1996 samt en skolbyggnad 2022.
Totalt har föreningen genom åren omsatt 4,5 miljoner kronor i olika SIDA-finansierade projekt. Vi har bland annat byggt brunnar och klassrum, startat flickgrupper, byggt hygienrum, byggt vedsnåla spisar, planterat träd, utbildat elever, föräldrar och lärare om mänskliga rättigheter och FN:s barnkonvention. En flicka uttryckte ”Jag visste inte att jag hade några rättigheter – nu vet jag”.
Vänskolor och sponsorer har bidragit till skollunch, läromedel, solceller, tygbindor, vattentankar, fruktplanteringar och mycket, mycket mer.
Ett stort antal elever har fått hjälp med skolavgifter och skoluniformer så att de har kunnat fullfölja sin utbildning. Många elever har fått möjlighet att få en yrkesutbildning till exempelvis lärare, sjuksköterska, bibliotekarie eller elektriker.
Elever, föräldrar och skolpersonal har många gånger uttryckt sin tacksamhet över Tandalaföreningens och vänskolornas insatser i Nzega.
ETT STORT TACK TILL ALLA ER SOM GENOM ÅREN BIDRAGIT TILL VERKSAMHETEN!